Individuellt pensionssparande (IPS) representerar en privat sparform utformad för att komplettera den allmänna pensionen och tjänstepensionen. Analytiskt sett är IPS ett långsiktigt, bundet sparande där individen själv väljer hur kapitalet ska placeras, vanligtvis i finansiella instrument som aktier eller fonder. Sparformen var tidigare skattemässigt gynnad genom avdragsrätt, men efter en lagändring 2016 har dess attraktivitet för de flesta löntagare minskat avsevärt. Trots detta kvarstår IPS som en relevant struktur för vissa grupper, särskilt företagare utan tjänstepension.
För den enskilde spararen är en precis förståelse för IPS-systemets nuvarande regler, beskattning och begränsningar fundamental. Det är avgörande att kunna skilja denna sparform från mer flexibla alternativ som investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring (KF). Denna guide ger en strukturerad genomgång av vad IPS innebär idag, hur det fungerar, dess för- och nackdelar, samt svar på vanliga frågor om detta specifika pensionssparande.
Individuellt pensionssparande är ett privatägt pensionskonto där insatta medel är juridiskt bundna fram till pensionering. Huvudsyftet är att bygga upp ett extra kapital som kan betalas ut under pensionsåren. Till skillnad från ett vanligt sparkonto eller en värdepappersdepå kan pengarna inte tas ut i förtid, med mycket få undantag.
Spararen har i regel stor frihet att själv bestämma hur pengarna på IPS-kontot ska investeras. Man kan välja mellan ett brett utbud av värdepapper som fonder, aktier och andra finansiella instrument, beroende på vad den specifika banken eller institutet erbjuder. Denna flexibilitet i placeringar är ett av sparformens kännetecken.
Ett IPS-konto fungerar som ett skal där du samlar dina pensionsplaceringar. Processen är reglerad av lagstiftning för att säkerställa dess långsiktiga karaktär.
Den mest framträdande skillnaden mellan IPS och andra populära sparformer som ISK och kapitalförsäkring är just bindningstiden.
Valet mellan dessa sparformer beror alltså på behovet av flexibilitet. För den som vill ha disciplin i sitt sparande kan en bunden sparform vara en fördel, men för de flesta väger flexibiliteten hos ISK och KF tyngre.
Sparformen har tydliga fördelar och nackdelar som måste vägas mot varandra utifrån individens specifika finansiella situation.
Nej, det är den centrala begränsningen med sparformen. Uttag kan enligt huvudregeln påbörjas tidigast när du fyller 55 år. Utbetalningarna måste därefter pågå under minst fem år. Det finns vissa undantag för att lösa upp ett konto i förtid, men det kräver särskilda skäl och godkännande.
En IPS beskattas på två sätt. Först betalar du en årlig schablonskatt (avkastningsskatt) på det totala värdet på kontot. När du sedan tar ut pengarna vid pension beskattas utbetalningarna som inkomst av tjänst, det vill säga med din marginalskatt.
Ja, du kan spara i en IPS även om du har tjänstepension. Den avgörande nackdelen är dock att du som anställd inte längre får göra avdrag för dina insättningar. Detta gör att sparformen i praktiken blir olönsam på grund av dubbelbeskattning, och alternativ som ISK eller kapitalförsäkring är därför att föredra.